Jämställdhet handlar ständigt om bolagsstyrelser, pappamånader och vem som skall plocka ur diskmaskinen.
Jämställdhet och feminism riktar sig främst till kvinnor under 60 i medelklassen. Det var till denna privilegierade grupp som Miljöpartiet vände sig när de förklarade sig som ett feministiskt parti på sin kongress nyligen.
Det finns kvinnogrupper som faller utanför normen. Dit hör den stora gruppen äldre kvinnor och deras villkor. Många har så dåliga pensioner att de ligger under EU:s fattigdomsgräns. En gång var de dubbelarbetande i låglönejobb och bidrog mycket till samhället och välfärden. Jämställdhetsministern, nio partier och media negligerar dem.
Andra är de tusentals svenska flickor och kvinnor som inte får träffa vem de vill, klä sig som de vill, gifta sig med den de vill eller slippa gifta sig. Är beröringsångest och kulturrelativism hinder för feministerna? Kan kritik alltid bara riktas mot den vite mannen?
Flera partier kallar sig feministiska eller har en feministisk profil men internationellt engagemang och solidaritet saknas. Ett patrialkalt krig mot flickor och kvinnor rasar över världen. Bara de senaste veckorna har vi fått förfärande rapporter från Nigeria, Sudan, Pakistan, Irak, Indien. Från svenska politiker har vi varken märkt engagemang eller uttalanden.