Läste en artikel i Correns ledaravdelning som med stor emfas tyckte synd om Finn Bengtsson för hur han behandlas av sina moderata partikamrater. Det är ingenting nytt att våra folkvalda har en avvikande mening mot de beslut som deras partiledning fattat. Men i en parlamentarisk demokrati tar man den diskussionen internt inom sitt parti. Förlorar man där sin ståndpunkt så får man bita i det sura äpplet och acceptera majoritetens beslut, eller lämna sitt parti och söka lyckan i andra partier. Hur mobbning av Finn Bengtsson gått till har vi bara Finn Bengtssons redovisning av. Att inte partikamraterna gör vågen då en medlem i frustration går ut i medier och framför sin kritik mot sin partiledning för givetvis konsekvenser. Vilka det får för Finn Bengtsson har jag ingen aning om, men att tycka synd om Finn Bengtsson är att ta i med överord.
Christer Larsson