Jag blir rädd när jag hör hur människor tänker lösa kriminaliteten och utanförskapet i vårt samhälle med fler poliser och vaktbolag. Det är lika tokigt som om brandförsvaret skulle köpa in fler brandbilar för att bekämpa bränder, i stället för att förebygga mot bränder.
Nu vill man ta in fler poliser och vaktbolag i stället för att förebygga med information och kommunikation som skapar tillit och trygghet till människorna i vårt samhälle. Utan relationer till människor kommer vi ingenstans, det är tvärstopp. Relationer med tillit och trygghet är nycklar till människor för att kunna öppna dörren till dialog med fakta och kunskap till ett förebyggande arbete.
Människor som lever i utanförskap skapar ofta sitt eget samhälle, där vuxna kan bli förebilder till barn och ungdomar som kan leda in dem på fel väg.
Alltså, vi måste börja titta på hela människan i den sociala miljön som är grunden till ett förändringsarbete. Ska vi lyckas måste vi börja samarbeta och känna vårt ansvar till alla våra medmänniskor.
Ingen ska behöva stå utanför och titta in över murarna på oss andra som redan är etablerade och har bostad, jobb och social gemenskap etcetera.
Vi har många duktiga människor i kommunen som både har kunskap och erfarenhet om livet utanför samhällets murar. Den kunskapen och erfarenheten kan bli broar som hjälper och stöder människor för att komma in i samhället.
Jag arbetar själv som behandlingsassistent i Linköpings kommun med målgruppen missbrukare. Utan relationen med tillit och trygghet skulle jag aldrig kunna hjälpa och stödja en människa och visa vägen tillbaka till ett nytt liv efter tufft liv utanför samhällets murar. Jag har ett förslag i dag på hur vi tillsammans skulle kunna på sikt hjälpa och stödja människor, att komma in till samhället med då är det viktigt att vi alla tar vårt ansvar.
Jag lovar att återkomma med en presentation på det förslaget lite längre fram.