Jag hörde på nyheterna att några kommuner vill gå vid sidan av plan- och bygglagen och skyndsamt låta uppföra bostadsbaracker till nyanlända flyktingar. Jag förstår att rådande bostadsbrist är akut och att flyktingarna snarast behöver få tak över huvudet, men är ytterst tveksam till om anläggandet av modulhusläger är rätt väg att gå. Vid en blick ut över världen ser vi ju med fasa hur kåkstäder i miljonstädernas utkanter vuxit fram och blivit slumområden och getton.
Vår landsbygd som är glesbefolkad och på många platser kämpar med nedläggningar och försämrad service borde istället få hjälp med att leva upp på nytt. Min tanke är att Migrationsverket och kommunerna borde på möjligaste sätt hjälpa företagsamma flyktingar att få arrendera och disponera nedlagd och nedläggningshotad jordbruksmark med tillhörande ödebyggnader. Många bostadshus på landsbygden står ju tomma större delen av året och används kanske endast som sommarhus någon månad om året.
Den jordbruksmark som våra förfäder med svett och möda odlade upp och som nu håller på att växa igen med buskar och sly borde på nytt igen tas i bruk.
Lönsamhetskravet borde få ge vika för de kostnader som samhället åsamkas av försörjningsstöd till arbetslösa flyktingar som inget hellre vill än att arbeta och försörja sig själva. Den ökande livsmedelsframställningen kommer inom en snar framtid sannolikt att välkomnas när miljökatastrofer slår ut allt mer produktiv jordbruksmark.
En utplacering av flyktingar på landsbygden skulle även kunna medföra att den på nytt görs levande. En del av dem skulle kunna arbeta med att återuppta nedlagda servicenäringar, lanthandel, bil- och maskinverkstäder etcetera. Skolor, vårdcentraler och kollektivtrafik med mera kan anläggas och/eller byggas ut.
Fler lantmästare skulle behöva utbildas och anställas som instruktörer för att lära ut svenskt jordbruk. I förädlingskedjan av jordbruksprodukter skulle också fler behöva anställas.
Sigvard Henriksson
lantbrukarson