Hur tänker man, frågar flyktingen från Syrien som sitter inlåst på en flyktingförläggning utan möjlighet att ta sig vidare in i det svenska samhället.
Jag frågar mig också hur man tänker. Finns det någon gräns för hur mycket Sverige klarar av? Busslast efter busslast med flyktingar körs ut till småkommuner som ska ordna boende, utbildning, dagis, sjukvård och jobb.
Det är i många fall avfolkningskommuner som redan går på knäna för att överleva. Ett stort antal Bert Karlsson tjänar grova pengar på att köpa upp gamla ruckel och förvandla dem till flyktingboende.
I Uppdrag granskning kunde man se ett antal politiker tävla om att framstå som de främsta av humanister. Utbildning, bostad och jobb efter högst två år var högst möjligt sa man och blinkade förtroendeingivande med ögonen. Förvisso har många flyktingar en gedigen utbildning som skulle kunna komma det svenska samhället väl till del. Men där sätter byråkratin som så ofta käppar i hjulet. Exempelvis kan utbildad läkare få vänta ända upp till sju år innan hans tjänster kan tas i anspråk.
Men de flesta som kommer har inte någon lämplig utbildning. Där finns till exempel lågutbildade kvinnor som i sina hemländer aldrig satt sin fot utanför hemmet. Tror verkligen våra politiker att dessa har en chans att konkurrera på den öppna arbetsmarknaden?
Att få en bostad är för många en ouppnåelig dröm. Nu vill man bygga enkla och tillfälliga bostäder åt nyanlända. Hur kommer det att uppfattas av våra egna unga som törstat efter lägenhet i många år? Är det så underligt att SD skär pipor i vassen?
Visst ska vi hjälpa människor i nöd så långt vår förmåga räcker, men vi måste också leva i verkligheten. Våra politiker är så rädda att bli beskyllda för rasism att man inte vågar prata om det för vanliga människor uppenbara, nämligen att man nog har kommit till vägs ände. Fler länder i EU måste ta sitt ansvar. Hela tiden startar nya krig i arabländerna och flyktingströmmen förväntas öka lavinartat.
Sverige kan inte fortsätta ta emot en aldrig sinande ström av dessa arma människor och sedan bussa ut dem i ödemarken för att sedan överge dem utan möjlighet till etablering i samhället.