Planerna på höghastighetståg har gått i stå. Vår egen och kommande generationer måste betala vad det kostar, oavsett hur det ska gå till. Men dagens pris är förödande högt och sätter stopp.
Efterlyses: Vett. Sans. Profession.
Tekniken utvecklas snabbt. Det kan medföra, att snabba tåg åter blir aktuella. I dag är vårt behov av konventionell järnväg desto större, med ökande pendling och godstrafik. Dessutom behöver den överta stora delar av vägtrafiken som skadar hälsa och miljö. Vägtrafiken börjar bli ohanterlig i och nära tätorter och förvärras efter hand. Den blir allt kostsammare i utbyggnad och underhåll, med tätare och tyngre transporter.
Allt talar för att en utbyggnad av järnvägen bör ske snart och om möjligt så, att en kommande anpassning till högre hastigheter underlättas. Vi kan i dag inte veta, om snabbtåg kommer att gå i tunnlar, eller på broar, eller i tunnlar placerade på broar, eller inte alls.
Det vi kan gissa är, att de kommer att gå snabbare än dagens värstingar. Det betyder troligen att den nu aktuella sträckningen behöver rätas ut. Den borde bli Stockholm–Helsingborg, med anslutningar till Göteborg och Malmö och till knutpunkter längs hela sträckningen, som sprider och fångar upp omgivande trafik.
Hur har vi hamnat i dagens situation? Vad har det kostat? Kan vi undvika upprepningar?
Om dessa frågor får raka svar, så har vi fått ovärderliga kunskaper av äventyret.
Ingemar Haglund