Svar på ”Solka inte ned sorgen”, Widar Andersson, 24/10.
Efter att ha läst din krönika om skolmorden i Trollhättan uppstår det flera frågetecken om syftet med den. Rubriken var ”Solka inte ned sorgen” och det märkliga är att det är precis det du gör.
Du vill få oss att definiera terrorattacken mot skolan Kronan i Trollhättan som ett ”enstaka vansinnesdåd”, helt utan koppling till det högerextrema våldet, som har sin näring i en rasistisk diskurs och ett vidrigt främlingshat, som bland andra Sverigedemokraterna och dess ideologiska hantlangare gödslar det offentliga samtalets fält med.
När det öppna samhället hotas vill du få oss att stänga skolor och införa kortläsare.
Du går sedan cyniskt till attack mot skolan Kronan och dess ledning när de som mest behöver stöd.
Du vill förskjuta samtalet om rasistisk terror till att handla om skolor som ”pumpar ut okunskap och utanförskap i det svenska samhället”.
Varför går du inte i stället till attack mot alla dessa skolor som pumpar ut framtidens högerextrema jihadister som 21-åringen i Trollhättan?
Han engagerade sig i kampanjen för en folkomröstning mot flyktingars rätt att få komma hit. Uppifrån kom denna höst uppmaningen om att ta till utomparlamentariska kampmedel.
Sedan beväpnade han sig, gick till skolan Kronan och marscherade exalterat som en militär genom korridoren och valde ut sina offer efter hudfärg.
Men om detta säger du inget i din krönika. Du använder din begåvning till att förminska betydelsen av dessa politiska mord.
I vilken riktning vill du få den svenska opinionen att geschwint marschera?
Vi som inte hör hemma i det av nazister grundade partiet Sverigedemokraternas ”lebensraum” drar and ra lärdomar av attentatet.
Vi vet vilken framtid som väntar oss om vi inte säger ifrån varje gång någon av oss mördas.
Ja, Widar Andersson, jag vet att det är din rättighet att få skriva som du gör.
Jag hoppas dock att din retorik inte förblir oemotsagd.
För det vore i längden extremt farligt.
Inte bara för de andra som riskerar att bli jagade och knivmördade.
Utan farligt för oss alla och hela Sverige.
Hela ditt, mitt och vårt älskade land.
Héctor Barajas
journalist och samhällsdebattör
Denna text är en förkortad version av svaret som först publicerades på antilagom.wordpress.com
Widar Andersson svarar:
Héctor Barajas skriver i en storvulen och propagandistisk vänstertradition som är mig främmande.
Offren för de brutala morden i Trollhättan förminskas raskt till ideologisk rekvisita i en flammande kamp mot Sverigedemokrater, nazister, rasister och allt vad det nu kan vara.
I sin upphetsning tycks Barajas tro att alla som uttrycker sig annorlunda än vad han själv gör utgör något slags samhällsfaror. Jag tar det inte personligt. Och jag tackar för Barajas tillstånd att skriva som jag gör.
Widar Andersson