Allt fler länder drabbas eller är på glid mot en populism, som blir alltmer internationell. Karismatiska ledare, som anser sig vara sanna uttolkare av folkviljan, är inte sena att utnyttja situationen. Nedvärdering, till och med förakt riktas mot det så kallade etablissemanget, som kan innefatta valda politiska församlingar, fri press, våra samhällsinstitutioner och – mera diffust – vetenskap, rättsväsen, kompetens. Själva den demokratiska uppbyggnaden av ett land hotas.
Orsakerna kanske kan sammanfattas i rädsla för framtiden, för invandring och för omställningar föranledda av globaliseringen. Då hjälper inte all positiv statistik som pekar på det motsatta – allmän välfärdsutveckling i en stor del av världen. Särskilt då i fattiga länder tack vare ökad frihandel. Det personligt upplevda talar ofta ett annat språk.
Motståndet mot EU har ökat markant. Ändå är behovet av EU-samarbete större än någonsin. Det är akut inom till exempel flyktingpolitiken, kampen mot internationell brottslighet och terrorism samt miljöproblem som berör alla länder. Nya ödesfrågor tillkommer ständigt, snabb spridning av multiresistenta bakterier är den senaste enligt vår folkhälsominister.
Nationalism, stängda gränser, protektionism har aldrig medfört något gott – i förlängningen katastrof. Den som sett resultaten, landskap av krigskyrkogårdar i Verdun i Somme och nazistiska koncentrationsläger, glömmer det aldrig.
Det vore fasansfullt om det i särklass viktigaste med EU glöms bort – EU som fredsprojekt. Länderna i unionen har aldrig sedan 1945 upplevt längre tid av fred. Äventyra inte den!
Vad kan vi göra nu? Ett enkelt svar är: Verka för humanitet och förståelse i vardagssammanhang, i tal och skrift, i politiska partier, i alla tänkbara sociala medier.
Lars Neselius