Vilka blir våldsbrottslingar? Låt oss göra ett tankeexperiment: Välj ut två likadana grupper med små barn. Placera den ena gruppen i ett samhälle där de inte får vara med andra barn och leka, där de blir kallade vedervärdiga skällsord, där de ständigt får höra att de är avskyvärda och att ingen vill att de ska bo där, där man spottar på dem och slår dem, där de tvingas leva fattiga i dåliga bostäder med föräldrar som inte får jobb eller som sliter på dåligt betalda jobb trots att många av dem har bra utbildning och med föräldrar som mår dåligt för att de också behandlas och bemöts lika illa som barnen.
Placera den andra gruppen i ett samhälle där de möts med vänlighet, hjälpsamhet, kärlek och respekt. Där de får vara med på aktiviteter med andra barn och ungdomar, där de får beröm och uppskattning. Där de får bo bland alla andra på samma villkor som alla andra med föräldrar som också behandlas väl.
Tror du att det är lättare för kriminella organisationer att värva medlemmar i det ena samhället? Tror du att det är större risk att barnen från det ena samhället begår brott när de blir äldre? Eller tror du att det inte spelar någon roll utan att det i stället är hudfärg och var i världen föräldrarna föddes som avgör?
Välj själv om du vill stödja de som vill att alla med utländsk härkomst ska behandlas som i det första samhället! Det är givetvis en förenkling. De flesta i båda grupperna skulle växa upp och bli goda, laglydiga och empatiska samhällsmedborgare. En del ur båda grupperna skulle hamna i problem med droger och annat av andra skäl. Men många våldsbrottslingar, helt oavsett etnicitet, har haft någon form av problem under uppväxten, ungefär som barnen i det första samhället.
Christian