Så har vi begåvats med ännu ett exempel på en politikers gränslösa girighet bortom lag och gällande praxis. Yvonne Andersson (KD), som Corren förtjänstfullt berättat om. Trots miljoninkomster och sin tidigare roll som ledamot av lagstiftande riksdagen sökte Andersson ”skattereduktion” genom lagstridiga avdrag och allmänt oetiskt handlande. Vilken är KD:s relation till dödssynden girighet och kristen moraltillämpning (etik). Fallet Andersson är ingalunda unikt men icke desto mindre förkastligt.
Tidigare var våra folkvalda ”erfarna och allmänt aktade förtroendevalda”. Ofta på fritidsbasis. I dag har vi en politisk nomenklatura, ”broilers”, som ofta inte varit i närheten av annan försörjning än politisk väl tilltagen arvodering. Förmåner som räcker livet ut även efter att man frånträtt sina uppdrag.
Ge mig ett enda exempel på någon annan grupp i vår svenska grottekvarn med motsvarande guldkantade avtal. Ändå florerar girigheten hämningslöst bland våra politiker. De vill alltid ha mer, ofta vill de undandra sig den skattebörda alla andra tvingas bära.
Bör inte våra folkvalda vara moraliskt oantastliga. Inte följa landsortsprästens ”visdomsord” : ”lev inte som jag lever utan som jag lär”.
Folke Lundbäck
Vadstena