Sverige är ett pyramidsamhälle. I alla typer av församlingar – små som stora, offentliga som privata – återkommer pyramidkonceptet. Högst upp tronar Topparna, de som bestämmer, och längst ner i golvregionen kämpar verklighetens folk. För många år sedan, 1985, skrev SAS-Carlzon en bok med titeln ”Riv pyramiderna!”. Därefter har de dock bara blivit fler och Topparna allt mer övertygade om sin förträfflighet. Toppstyrningen drabbar hårt vårt arma land på alla områden.
Senast har nästan ett halvt landskap bränts ner. Från Toppen hade utgått påbudet att man skulle sätta igång och markbereda mitt i en snustorr skog med varma friska vindar. Naturligtvis hade de vid maskinen som fick order ingen talan. Inte heller hade man spenderat några kronor på att ha vatten för släckning till hands. För Topparna fanns ej på kartan att vänta till ett senare mindre eldfängt tillfälle. Nej – bara kör! Tid är pengar. Så tändes skogen på!
Andra toppar som skötte brandbekämpning hade inte insett, det en femåring kunnat tala om, att det viktiga är att bekämpa en brand omedelbart. Året innan hade man sålt av de flesta av landets helikoptrar till ett amerikanskt bolag för brandbekämpning. Så bäddar typiska toppbeslut, som vanligt baserat på en gedigen girighetskalkyl, för dyrbara katastrofer. Som vanligt behöver inte de ansvariga betala. Notan hamnar som vanligt hos oss, medborgare. En får tacke’.