Enligt Sverigeförhandlingens förslag ska höghastighetstågen gå utanför Linköping och genom Norrköping.
Vi Linköpingsbor ska skatta oss lyckliga över detta förslag medan vi kan beklaga Norrköpingsborna för denna olycka.
Huvudorsaken till att Sverige vill bygga dessa järnvägar – Linköpingspolitikerna får ursäkta – är att man ska kunna åka mellan Stockholm och Göteborg på två timmar samt Stockholm och Malmö på två och en halv timma. Detta förutsätter att tågen kör non-stop och i med en hastighet av 320 kilometer per timme.
Fascinerande för Norrköpings invånare att stå och se när tågen susar genom staden i den farten och för att inte tala om att de drabbas av det enorma buller som dessa tåg genererar.
Alltså är förslaget att lägga spåret utanför Linköping och ha ett annat spår in till resecentrum en lyckad lösning för oss Linköpingsbor.
Sedan må det vara tillåtet att ifrågasätta de enorma kostnaderna som detta projekt innebär. Det är kostnadsberäknat till mer än tio gånger vad Botniabanan och Hallandstrunneln tillsammans har kostat. Dessa båda hade en förkalkyl betydligt lägre.
Att pengar går till detta projekt kommer menligt att inverka på behövliga investeringar i infrastruktur, bland annat på vägar i Östergötland som är så eftersatta. Linköpings vägar till orter som Västervik, Kisa, Tranås, Motala, Örebro och Finspång har stundtals helt trafikfarlig kvalitet.
Exempelvis Linköping–Västervik behöver kraftigt upprustas, denna väg används ju ofta av ersättningsbussar för tåg eftersom järnvägen mellan dessa städer endast fungerar sporadiskt på grund av undermålig tågkvalitet.
Sedan må det vara tillåtet att undra om Trafikverket klarar att hantera höghastighetstågen. Detta verks inkompetens framgår av alla rapporter om tåg som inte fungerar. Har det någonsin gått en vecka utan sådan rapport.
Slutligen, är det någon som har hört talas om att man har satt in tåg som ersättning, när en buss har fått stopp?
Dag S