Självklart skall det inte vara bullrande, barriärskapande tåglösningar i stadens finrum. Dock är jag rädd att Linköpings makthavare är fartblinda, i sin strävan för en lösning med sex långa mycket dyra, oattraktiva djupa tunnlar. Tåg skall bromsas in i nerförsbacke och startas i uppförsluttning. Politikerna bör inse, och ta till sig kreativa lösningar istället för att bara vara bittra och fortsatt fastlåsta i ”sitt” önsketänkande.
Sverigeförhandlingen för fram en bra lösning. En bana där godståg och tåg som inte har för avsikt att stanna kan ledas utanför staden. De tågen sprider inte buller och stoft som onödigt solkar ner stadskärnan. Det är inte sträckningen utan hur bra resandeunderlag som kommer att avgöra hur många tåg som kommer att stanna i Linköping. Ett fint resecentrum, där järnvägen är grunt nedgrävd, har både realistisk ekonomi och fina förutsättningar för att skapa en ny attraktiv stadsdel kring Stångåns kvaliteter. En stad som är positiv att både resa till och pendla ut ifrån.
Resecentrums järnväg bör korsa i en tunnel på botten av Stångån. Perrongerna placeras under ån (två med en längd enligt höghastighetstågens krav). De får naturliga ljusschakt (inglasade) på ömse sidor om kajerna vilket sprider trivsel och god atmosfär. Långa rulltrappor till otrygga bergrum, 40 meter under jord, är oattraktiva nödlösningar för förvuxna storstäder. Att anlägga en sänktunnel är en enkel och beprövad byggmetod. Tunneltaket bör ligga 1,6 meter under vattenytan. Det ger samma djup för båttrafik, som Kinda kanals slussar erbjuder.
Tillväxt i Linköping är positivt, men centrumutvidgning måste styras i harmoni med övrig tillväxt och i ett tidsperspektiv som kan förändras över tiden. Koppling mellan Skäggetorp och centrum är för diffus. Det finns andra väl beprövade lösningar än djupa dyra tunnlar om man behöver överbrygga barriärer mellan stadsdelar. Planera för inbyggnad av spåren i huskroppar, terrängmodulering och bullerskyddande randbebyggelse. Då kan man framgångsrikt, förbinda stadsdelar utan att barriäreffekten blir för påtaglig.
B Bjärkefur