Det förekommer en intensiv debatt om hur konsekvenserna av nedrustningen och omorganisationen av polisen påverkar oss i vardagen. Inte bara i trafiken, utan också i vardagslivet.
Undertecknad har sedan i maj varit utsatt för trakasserier av ett gäng smågrabbar (8–12 år) som sprungit och ringt/bankat på min ytterdörr. Nu har det tagit en ny vändning genom att man slänger halvätna/hela äpplen på våra altanfönster. Vem betalar den dag då de går sönder?
När jag tröttnat och ringde polisen för en anmälan och önskan att de skulle visa sig mer i området och försöka få fatt i dessa individer, så får man en del märkliga frågor. Har du ett signalement? Svar: ”Tyvärr, de försvinner fortare än avlöningen.” Vad är orsaken till den uppkomna situationen? Svar: ”Ja, det undrar jag också, har inte ens sagt hej åt dem.”
Enligt en annan granne, så bor de på en intilliggande gata. Jag kan inte bekräfta detta, då jag ej sett vilka det är.
Så kom då svaret från polisen: ”Vi tar emot din anmälan, men vi har inga resurser att skicka.”
Nähä: Hur kan då deras områdespolischef för Skäggetorp, sitta i Radio Östergötland och påstå att det numera är lugnt i Skäggetorp och de boende känner sig trygga? Jag och min familj känner oss inte trygga. Det finns fler områden i Skäggetorp, inte bara centrum.
Allt sedan bostadsbolaget satte upp vägbommar så har det inte synts till vare sig polis, vaktbolag eller parkeringsbolag i ytterområdena av Skäggetorp.
Så till er föräldrar som har ungdomar i denna ålder, håll koll på vad de sysslar med om kvällarna, sitt inte bara hemma och tro att de är änglar även utanför hemmet. För det stämmer inte. Min uppfattning är att ni föräldrar har ingen koll på vad de gör, ej heller läser dagspressen och denna insändare.