Jag har tittat på några av partiledartalen i Almedalen och har då slagits av en déjà vu-upplevelse från barndomen. Partiföreträdarna uppträder alltmer likt prästen i hembygdens kyrka där han stod i predikstolen och med en röst som stundtals var sammetslen men som ibland gick upp i falsett när han försökte beskriva vad som händer för de som inte tog till sig hans och Guds budskap. Tanken slår mig, har politik och politikernas sätt att hantera världen blivit vår tids religion? Är partiledarna vår tids överstepräster som hotar med helvetet om vi inte tar till oss deras idéer. Att tänka utanför ramarna, ifrågasätta eller att tänka nytt bestraffas med stigmatisering och isolering. Och så undrar man varför mobbing på arbetsplatser och i skolan ökar? Ta en titt på hur våra makthavare agerar och ni har svaret.
Har politiken blivit nutidens religion?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.