Vet du hur det känns att känna pressen och ångesten över att hela tiden prestera på topp? Vet du hur det känns att höra lärarna berätta om en betygsnivå som man inte bör vara under för att platsa? Det vet jag.
Jag tror att det här är något många kan relatera till. Att bli jagad av kunskapskraven, att jämföra sig med andra och att ligga vaken på nätterna på grund av stressen man känner.
Vi går i åttan, vi borde inte behöva oroa oss så mycket över betygen. Det är först i nian som vi kommer att behöva använda våra betyg för att kunna ta oss in och få den utbildningen som vi önskar.
Vi borde inte behöva stressa över betygen. Det är i nian som betygen kan vara avgörande. Vi behöver heller inte jämföra oss med andra. Och istället för att se sina svagheter borde vi se våra utvecklingsmöjligheter. Det kanske går dåligt nu men efter regn kommer solsken.
Grundskolan, 3–5, var mina bästa skolår. Man hade inga betyg, ingen press, ingen ångest. Man kände sällan stress eftersom stressen idag är att hinna förbereda sig så väl som möjligt inför proven. Idag kanske man börjar att plugga en vecka innan, medan man då började plugga kvällen innan.
Högstadiet blev lite jobbigare. Betygen kom, stressen, pressen och ångesten kom. Kunskapskraven höjdes med detsamma och plugget blev hårdare och svårare. Men bakom all skugga finns ljus, och jag fick även nya bra vänner samt högre inlärningstempo med mer kunskap. Detta kommer att löna sig inför framtiden.
Gymnasievalet är inte livsavgörande. Vi går i åttan, vi behöver inte bestämma oss redan nu, vi kan börja tänka på det, men inte bestämma oss. Gymnasiet är inte så svårt och läskigt som man kan tro. Den största skillnaden mellan grundskolan och gymnasiet är att det kommer att behövas mer ansvar. Men vi går fortfarande bara i åttan, det behöver inte var nån panik över ”det stora valet”.
IH