Häromdagen var jag ute och promenerade med familjens hund nere vid Stångån. Under Tullbron fick jag se mängder av sovmadrasser och sopsäckar med vad jag förmodar kläder och andra personliga tillhörigheter.
En inte alltför vågad gissning är att dessa prylar tillhör tiggare som inte fått plats på de härbärgen som inrättats i Linköping. Många tankar far runt i huvudet när man försöker sätta sig in i hur det skulle vara att själv övernatta i denna miljö en bister novembernatt. Jag skulle inte låta min hund övernatta där även om han kanske är bättre rustad för att klara det än vi människor.
Hur kan våra myndigheter tillåta att människor lever under så vidriga former? De hjälpinsatser som görs i form av insamling av kläder, utspisning, upplåtande av härbärgen med mera har enligt mig en inlåsningseffekt på dessa människor. Inget av det som görs förbättrar deras situation i grunden.
Jag är övertygad om att värdet av de livuppehållande insatser som nu görs från såväl kommunen som frivilligorganisationer skulle få bättre och mer långsiktiga effekter om de riktades till deras hemländer. Hur ska vi då få denna förnedrande företeelse som ändå tiggeri är att upphöra? Jo, förbjud tiggeri!