I 15/4 Corren skriver Anna-Karin Thorstensson om behovet av fler vårdplatser. Margareta Fransson, förste vice ordförande i regionstyrelsen, påtalar behovet av säker hemgång för den som lämnar sjukhuset.
På 2000-talet fanns under ett antal år en grupp om åtta undersköterskor som arbetade med just detta som sin uppgift. Det var Akuta Omvårdnadsteamet, som kallades till akuten eller avdelningar på US inför patientens hemgång om osäkerhet fanns hur hemgången skulle klaras. Man träffade patienten och pratade igenom behov och fick också rapport av vårdpersonalen. Man kunde till exempel hjälpa till med att hämta ut medicin, ordna tillfälliga hjälpmedel och kanske handla hem det nödvändigaste. Det medicinska ansvaret överfördes till primärvården och teamet kunde sen på delegation från distriktssköterska utföra till exempel injektioner och medicindelning. Såromläggningar och omvårdnad utfördes också. Man åtog sig ansvaret i upp till tre dygn, fem om helg ingick, och sen tog kommunen över ansvaret.
Teamet hade nära kontakt både med primärvården och kommunens handläggare och övrig personal inom kommunen. Patient och anhöriga kände stor trygghet av att möta samma personer på US som sen mötte upp i hemmet. Man kände att informationen följde med hem.
Varför lades detta team ner? Alla berömde teamets insatser och tyckte att det var fantastiskt att det fanns men det var svårt att finansiera. Ingen ville avstå medel till en enhet som jobbade utanför den egna verksamheten, som en bro mellan landsting och kommun. Sorgligt men sant. Det är svårt med nytänkande!
Helena Johansson
en av de åtta uskorna