Jag har läst om tandläkarens Jimutha Malalatungas hjälp till EU-migranter och tyckt att det är ett behjärtansvärt arbete. Ett eget initiativ där hon har använt sig av sin egen fritid för att hjälpa människor som hon ser är i akut behov av vård. Därför blir jag bestört, arg men allra mest ledsen när jag får höra att Jimutha har fått ta emot samtal från upprörda människor, ja till och med hatmejl.
Jag behöver hjälp med att förstå hur någon kan uppröras över en människa som vill hjälpa en annan människa i nöd. Därför skulle jag vilja ställa några frågor som jag tycker att alla kan ställa sig. Det är viktigt att klargöra vilka värderingar vi står för så det inte blir missförstånd i onödan.
1. Tror vi på alla människors lika värde?
För mig är svaret ett givet ja. Men om man inte gör det så är det lättare att förstå varför man missunnar medmänniskor akut vård. Då finns inte så mycket mer att diskutera.
2. Handlar det om ekonomi? Är man rädd för att resurserna vi har ska gå till andra än oss som arbetar och betalar skatt i Sverige?
Jag tycker att alla människor som är i nöd har rätt till hjälp oavsett om det handlar om en tiggare från Rumänien eller en fattig arbetslös svensk som lever i misär. Jag är också helt övertygad om att vår ekonomi klarar av hjälp till alla dessa. Alla vi som lever under normala svenska förhållanden tycker jag kan unna de som lever i misär ett drägligare liv oavsett nationalitet, ras, religion eller annan tillhörighet.
3. Väljer vi och har vi alla möjligheter att påverka vår situation?
Frågan är komplex och har nog diskuterats genom alla tider. Arv eller miljö, vilja-ovilja? För min del är jag övertygad om att möjligheten att påverka sin situation ökar betydligt om man föds in i bra förhållanden. Själv är jag oerhört tacksam, ibland nästan skamsen, över att jag är född i Sverige. Ett av världens absolut rikaste länder där majoriteten trots allt har det bra. Det finns naturligtvis sociala missförhållanden och orättvisor att jobba med här och det är viktigt att det tas på allvar. Ingen ska behöva känna sig kränkt och åsidosatt.
Men att människor som befinner sig i misär på olika sätt själva har valt sin situation känns väldigt främmande för mig och det gör mig upprörd när man hör ”res dig upp och gör något i stället” om människor som kämpar för sin överlevnad.
Mitt mål med mina frågor är inte att vara raljerande och nedvärderande mot de som inte tycker som jag. Jag vill helt enkelt förstå så att vi tillsammans kan skapa en bättre värld!