”Förlåt att jag är sen.” En ständig fras, som ekar i vårt klassrum flera gånger per dag. Mina klasskamrater är sjuka, missade bussen eller har helt enkelt ingen vettig anledning.
Folk droppar in när de vill under dagen, och skolan liknar mer en arbetsplats med flextid än en riktig gymnasieskola.
Lärarna blir avbrutna under sina genomgångar, vilket i sin tur gör att lektionerna blir röriga och svåra att förstå. Grupparbeten blir omöjliga att genomföra eftersom man aldrig vet vem som är i skolan eller vem som är ”sjuk” och omprovstillfällen hopar sig eftersom nästan hälften av eleverna missar proven.
För mig känns frånvaron högre än någonsin tidigare, men trots det säger statistiken via CSN att antalet indragna studiebidrag (en följd av för mycket frånvaro) faktiskt minskar. I Östergötlands län är det bara 5,3 procent elever som får studiehjälpen indragen, vilket är en klar förbättring jämfört med tidigare år.
Allt skolk är inte så allvarligt att det räknas in i de fyra timmarna per månad som behövs för att dra in bidraget. Det som stör skolgången mest är de tio, tjugo minuterna i början av lektionerna, när alla kommer hur och när de vill.
Den här frånvaron syns inte i statistiken, och jag tvivlar på att lärarna själva orkar föra in några minuter hit eller dit. Men hur kan vi få ett slut på det här?
Mina klasskamrater verkar oförmögna att se situationens allvar, hur många gånger man än talar med dem. Lärarna följer sin skyldighet att informera eleverna i riskzonen för indraget studiebidrag och pratar ofta om vikten att komma i tid. Ingenting förändrar dock situationen.
Därför sätter jag mitt sista hopp till er föräldrar. Jag står nämligen inte ut längre, om jag en gång till hör era barn säga: ”Förlåt att jag är sen.”