Vård och omsorg är två av de fundament som utgör grunden i en fungerande välfärdsstat. När vi som invånare blir sjuka förväntar vi oss, med rätta, att sjukvården ska finnas där och göra allt vad den kan för att vi ska få så goda förutsättningar som bara är möjligt för att bli friska igen. Det är sannerligen dags att vi, samtliga som lever i just detta samhälle, värdesätter de individer som vi förväntar ska ge oss den vården.
På Sinnescentrum har man under ett flertal år arbetat utifrån en arbetstidsmodell som innebär att olika arbetspass ger olika många poäng, något som i realiteten innebär att man får olika mycket betalt beroende på när man arbetar.
Vid en genomgång av Sinnescentrums årsredovisning för 2014 samt verksamhetsplanen för 2015 framkommer att centrumledningen vid ett flertal tillfällen lyfter fram personalgruppens engagemang, stolthet och motivation som fundamentala anledningar till att centrumets verksamheter samtliga levererar en mycket god vård.
Centrumledningen pekar vidare även på att man framgent kommer att ställas inför stora utmaningar vad gäller nyrekrytering samt att behålla befintlig kompetens. Hur tänker man att man ska kunna åstadkomma detta och samtidigt sänka lönerna för en yrkesgrupp som har stora delar av samhället bakom sig i ett löneuppror?
I Sinnescentrums årsredovisning för 2014 framgår det att centrumet dras med stora ekonomiska underskott. Den enskilt största minusposten är uteblivna intäkter som ligger på minus cirka 40 miljoner kronor. Personalkostnaderna visar även de på minus, men bara en halv miljon. Är det genom att göra besparingar på detta område man kommer att komma tillrätta med centrumets underskott?
Samtliga partier i Region Östergötland ställer sig bakom sjuksköterskornas löneuppror – är det inte dags att börja visa att man tar ansvar för frågan då?