Äldreomsorgen i Linköping fungerar väl och kvalitetskontorets granskningar gör den ännu bättre tycker ordföranden i äldrenämnden, Liselotte Fager. Bemanningen är inte något särskilt stort problem eftersom hon inte sett någon rapport eller blivit kontaktad av något fackförbund om det. Avtalet säger att man ska ha tillräcklig bemanning för uppgifterna enligt Liselotte Fager.
Men vad är det för avtal egentligen? Hur ska man tolka det hon säger? Det är alltså upp till varje äldreboende att avgöra det. Finns det verkligen inte någon kunskap om vad som är tillräcklig bemanning hos den som är ansvarig inom kommunen och skriver under avtalen? Om avgörandet om tillräcklig bemanning ligger helt och hållet på äldreboendet så skulle det ju i princip kunna innebära hur låg bemanning som helst bara för att vinna upphandlingen och driva ett äldreboende.
Det liknar ju mer och mer äldre tiders fattigvård där de gamla auktionerades bort till lägstbjudande. Läser man Correns artikel, 12 september, om äldrevården med anställdas berättelser om hur det fungerar i äldrevården i dag så blir man upprörd, ledsen och förbannad.
Det finns tydligen ingen gräns för hur lågt man kan sjunka när det gäller kunskap, förståelse, empati och inlevelseförmåga som politiker i Alliansen.
Ett sätt att få en riktig bild av ett land är att titta på hur man tar hand om de allra svagaste i samhället.