Idrott skall vara för hälsans skull och något som borde framhållas som något roligt och bra – inte betygskrävande.
De teoretiska ämnena i skolan har alla på något sätt någorlunda samma förutsättningar. I idrott använder man sin kropp på ett annat sätt.
En bollrädd kan ha oerhört svårt att få till bollsporter. En som är väldigt ovig kan tycka det känns omöjligt att göra gymnastik. En med sämre koordinationsförmåga kan i princip ha svårt i alla idrottens olika delar.
Och detta ska ges ett och samma betyg på?
Förr så var det mycket lagsport, att delas in i lag. Det var mycket jobbigt för de ”opopulära” att alltid få bli utvald sist. Ren mobbning egentligen!
Nuförtiden är det fokus på att kunna simma, kunna orientera sig och att hjälpa till vid vattennöd – det låter mera vettigt.
Många barn rör sig enbart på idrotten på skolan och det borde då vara något som inte blir till ett krav och prestationsämne det också – våra ungdomar har alldeles för mycket sådant ändå.
Vi får ofta höra hemma att elever inte vill klä om – att visa sig bland andra känns inte bra. Att inte vilja vara med på idrotten då det alltid känns som en tävling och man vill inte verka dålig eller komma sist. Att man inte vill bli svettig för då är man äcklig.
Att sedan duscha med andra känns helt otänkbart bland många. Dels för att man inte vill visa sig (väldigt ofta förekommande bland tjejer), dels för att man kan bli filmad och läggas ut på sociala medier.
Vore det inte fantastiskt om man hade idrott för rörelse och hälsans skull? För orkens skull!
Att man inte får betyg utan det är en tid på skoldagen där man rör på sig, gör roliga saker tillsammans och att allt gällande paddor, telefoner och annat inte ens får komma in i salen!
Att man på slutet av terminen fick:
Deltagit
Ej deltagit
Och önskar man få en bedömning av just sig:
”NN är jättebra på handboll och har lite svårt för gymnastik. Är en god kamrat och visar vilja.”
Ta bort pressen från just idrotten – våra barn och ungdomar måste börja röra på sig mera! Jag vet, vi ser detta dagligen i föreningen jag jobbar i. Våra barn från 3 upp till 7–8 år är jätteduktiga, men sen!
De slutar och vart tar de vägen? Oftast ingenstans har det visat sig.