En del som läser om fotgängaren som dödades på Hamngatan tänker nog att det var en trafikförseelse. Men faktum är att domstolarna kallar sådana här gärningar för grova brott, ibland rentav ”mycket nära ett uppsåtligt handlande” det vill säga mord. Tyvärr återspeglas det inte alls i straffskalorna.
En människa som är farligare och tagit livet av fler personer än en vanlig mördare är fri att fortsätta med detta redan efter något år. Jag gissar att detta om hundra år kommer att ses som rena barbariet. Barbari – ja, varför inte en ny brottsrubricering. Vissa jurister skrattar sig fördärvade men skrattet fastnade i halsen när rubriceringen ”grov kvinnofridskränkning” blev verklighet – den var helt otänkbar innan.
”Vållande till annans död” för tankarna till någon som glömt dra åt en skruv, även med tillägget ”grovt brott”.
Det handlar inte om strängare straff utan om att fängelse ska användas där det gör nytta. Förre justitieministern Lennart Geijer sa ”Min bestämda uppfattning är att frihetsberövande i någon form bara kan försvaras med rena skyddssynpunkter.”
Frankrikes justitieminister sa om dessa vansinnesförare att ”Det finns ingen anledning att behandla dessa mördare mildare än andra mördare”. Vanliga mördare har man typiskt sett en viss chans att skydda sig mot, ofta finns en hotbild. Här finns ingen möjlighet att akta sig eller komma undan.
Glöm inte alla dem som kör på samma sätt men av en händelse inte dödar någon – som vid den nedmejade busshållplatsen i Tannefors – precis lika farliga men kommer ännu lindrigare undan. Barbari!
Det är också påtagligt hur känslokallt massmedia rapporterar om detta jämfört med ett mord. Kan man över huvud taget leva med att en anhörig dödas för att en likgiltig vansinnesförare plötsligt ska upp på trottoaren? Men ni ska veta att vi är väldigt många som tänker på er och lider med er!