Jag sitter och tittar ut genom mitt fönster och ser hur grävskopan långsamt gräver sig in i Långbrottsskolan i Åtvidaberg. Tänk att man kan riva en sådan stabil byggnad. Det hade varit mycket mera ekonomiskt att renovera golv och fönster än att kosta på överklaganden och rivning. Då hade vi haft kvar en skola i området.
Alla vet ju att Centralskolan är överbelagd, att det inte går att pressa in flera elever där. Vi vill ju att det ska flytta in flera invånare till kommunen och i Halleholmsområdet finns det gott om mark att bygga på, det är nära till allmänna kommunikationer och centrum.
Men det är klart att det är ju fel sida av järnvägen. Vi bor ju tydligen i ett socio-ekonomiskt utsatt område och ska få promenadstigar i stället, trots att alla som bor i området har nära till skogen. Vill inte tro att det är sant.
Politikerna säger att de tar ansvar för ekonomin. Har svårt att tro på det då de ska flytta ner vårt bibliotek till en lokal som innehåller miljögifter. Trots att de får kritik så bryr man sig inte, det verkar som om allt bara rinner av dem.
Surkart