Ett av de vanligaste orden idag är ”integration”, med vilket oftast menas att de som kommer till Sverige ska bli lika svenskarna och ta till sig svenska värderingar. Det finns mycket fint och viktigt i den svenska kulturen och samhällsskicket som vi måste slå vakt om – som i många andra länder är en bristvara. Men främmande kulturer har också positiva värden som skulle befrukta oss om vi integreras med varandra. Integrationen kan inte vara ensidig. Det är en utveckling som kräver både fasthet och tydlighet.
Sanningen är att vi i Sverige håller på urholka de värderingar som vi vill att nysvenskarna ska ta till sig, och det i samma andetag som vi utmejslar vår invandrings- och integrationspolitik. Godtyckliga och inhumana myndighetsbeslut är legio. En nedmontering av folkhemmet har pågått länge och institutionerna blir alltmer inhumana. Det har blivit svårare att få vardagen att gå ihop för många grupper i samhället. Ambitiösa nysvenskar på arbetsplatser och i skolor skickas tillbaka till död och hopplöshet samtidigt som svenska företag behöver arbetskraft. Ska våra nysvenskar ta till sig denna nya svenska människosyn? Föredömets makt är stor och påverkar incitamenten för integration.
Om de som på olika sätt jobbar med människor får koncentrera sig på sina huvudsakliga arbetsuppgifter skulle mer kraft frigöras för att hantera den nuvarande krisen. Och nya arbetstillfällen skapas för att avlasta dessa grupper. Politiker har hoppat från det ena diket till det andra – från att ha helt öppna gränser till dagens hårda retorik och praktik. Nu är det kris och flaskhalsarna i systemet måste bort, vi behöver “billiga” bostäder och en politik för jobbskapande. Vi behöver framför allt bryta den inhumana onda cirkeln. Måttfullhet, evidens och framsynthet är nyckelord. Vi har ett tufft arbete framför oss och vanliga svenskar ska uppmuntras och stödjas för delaktighet i detta.
Bo Westin