Kommentar till ”Förslag om rökfritt på äldreboenden”, 20/1.
När en femte anhörig hörde av sig och påtalade rökningen vid kommunens äldreboende i Motala, så var det dags att skriva ett medborgarförslag. Jag får finna mig i att folk ser mig som ”Fru Visir” efter 40 års medlemskap i föreningen Visir – Vi som inte röker – och delger mig sina erfarenheter.
Ordalydelsen i mitt medborgarförslag löd: ”Vid besök av anhöriga på en del av kommunens boende för äldre har det uppmärksammats att personalen röker vid entréer och även inomhus. De har upplevt detta obehagligt.” Jag har uppfattat de anhöriga som trovärdiga personer. Det har tidigare hänt tragiska dödsbränder i Motala, när boende har tappat cigaretter i sina rullstolar. När man blir gammal och glömsk, så kan det lätt vara hänt. Det är kanske det som de anhöriga främst har tänkt på.
I dag lär kommunens arbetsplatser i Motala vara rökfria inomhus. Personalen har också fått erbjudande om hjälp att sluta röka samt har friskvårdsbidrag och kan välja olika hälsofrämjande insatser. Bra så, men vad kan göras mer?
Region Östergötland har på sina domäner förtydligat med stora skyltar att här är rökfritt område redan vid infarter och därmed förstärkt sitt budskap. Som bonus har det blivit ett renare område. Rökare/snusare har ju en benägenhet att betrakta all utemiljö som en soptipp och slänger sitt skräp där de går och står. Varje år får ju även alla medborgare i Motala och Vadstena dessutom ”Miljöalmanackan”, en utmärkt information att ta del av om man vill ha renare miljö.
Men – tobakens skadeverkningar är fortfarande västvärldens enskilt största folkhälsoproblem och sjukvårdens stora och kostsamma bekymmer, som går att förebygga på många olika sätt!
Gun Jareblad
medlem i Visir