Svar på "Klimatet har alltid förändrats", Ingvar Fogstam, 15/7.
Så snart ett internationellt möte om klimatet är nära förestående ökar intresset. Ingvar Fogstam har både rätt och fel i sin insändare. Klimatet har alltid varierat, främst till följd av variationer i solens aktivitet. Det gör också att vi kan beräkna effekten av det antropogena tillskottet av koldioxid. I politiken är det jordens medeltemperatur som diskuteras, men den siffran är osäker och kan därför tolkas olika. Koldioxidhalten i atmosfären, däremot, kan mätas med stor säkerhet, och det går dessutom att säkert beräkna dess konsekvens vad gäller jordens energibalans - skillnaden mellan instrålad och utstrålad energi.
Energiöverskottet ger en uppvärmning, men framför allt absorberas energin genom att smälta polarisarna. Därmed höjs havsytans nivå. Hur det går vet vi på grund av tidigare naturliga variationer. Vid senaste värmeperioden, för cirka 1000 år sedan, förstördes en högkultur i Honduras på grund av torka. Zuiderzee täckte större delen av Holland. Vikingarna bedrev jordbruk på Grönland. Ännu varmare var det i början av tertiärperioden. Då var koldioxidhalten i atmosfären cirka 10 gånger högre än i dag och havsnivån 100 meter högre.
Det politiska problemet är att förbränningen av fossila kolkällor samtidigt medför mänskligt välstånd. Det existerar ingen teknik som eliminerar utsläppen utan att samtidigt sänka människors livskvalitet. Den politiker som vågar införa effektiva åtgärder mot växthuseffekten kommer inte att återväljas.
Det globala utsläppet av koldioxid är 1200 ton per sekund! Till detta kommer stora utsläpp av andra ämnen, bland annat kvicksilver från fossila bränslen. Eftersom problemet är politiskt erkänt men lösningen politiskt omöjlig, så förekommer en mängd förslag som påstås lösa problemet, men som har ingen eller minimal effekt i verkligheten. Det enda som hjälper är att ersätta all fossil energi med andra energislag, men den tekniken existerar inte utan måste utvecklas. Det betyder en enorm kostnad som måste garanteras under lång tid. Det handlar om cirka 1-2 procent av den globala BNP:n och som måste garanteras under 40-60 år.
Politiskt omöjligt? Antagligen. Men om det inte görs så hamnar de flesta av världens storstäder under vatten om 400 år.
Sten Öhman
Ljungsbro