Svar på ”Ta bättre hand om vårdens personal”, sign En väntande ängel i nöd, 12/1.
Jag instämmer helt i det du skriver. Vi i förskolan har också världens bästa arbete, och vi känner oss också besvikna och många gånger svikna av kommunen. Att det råder brist på vikarier och utbildad personal även i vår verksamhet är ingen hemlighet. Många tjänster har inga sökande alls. Vad som händer då är att vi i våra arbetslag får vikarier.
Många vikarier blir det, för det är sällan vi får behålla samma vikarie under en frånvaroperiod. Till exempel kan vi ha fem olika vikarier under en vecka om en kollega är sjuk.
Många vikarier saknar erfarenhet och vi får då agera mentorer samtidigt som vi utför vårt uppdrag. Många vikarier saknar helt erfarenhet av arbete med barn. Många vikarier kan inte läsa för barnen och vi får hitta andra lösningar vid lässtunder. Många unga vikarier har aldrig bytt en blöja. Många vikarier varken vågar eller får öppna eller stänga själva.
Att ha vikarier är inte alltid enkelt, men vad gör vi när det saknas behörig personal?
Ibland får vi vikarier, utbildade barnskötare, som fungerar perfekt. Ambitiösa och duktiga unga tjejer och killar. Under en tid har vi kunnat knyta dem till oss och behålla dem längre perioder, en eller två terminer och ibland även längre.
Denna personal är och blir en tillgång och vi kan ägna oss åt vårt uppdrag. Våra arbetslag och vår verksamhet kan börja fungera. Helt plötsligt kan dock samma personal bedömas som en risk. De har nämligen jobbat ihop till sina las-dagar. Då övergår tillgången till att bli en risk! Hur är detta möjligt?
Jag har under många år hört att de vikarier som börjar närma sig las blir utan jobb. Detta för att inte bli inlasad och få en fast placering. Är det så här vi ska behandla kollegor? Är inte detta kränkande behandling?
Vi behöver våra vikarier och vi behöver lugn och ro i verksamheterna. Vill inte Linköpings kommun ha behörig personal? Om vi ordinariepersonal ska orka så låt obehöriga gå och låt behörig personal stanna. Då blir det bäst för alla.
Trött och besviken förskolepersonal