I Corren 15/4 läser jag med förundran att Moderaterna genom sin ekonomisk-politiske talesperson Ulf Kristersson presenterar partiets sparkrav på 28 miljarder när det gäller stöd till flyktingar och försämringar när det gäller sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna. Besparingarna ska göras under de kommande fyra åren och blir då i genomsnitt 7 miljarder per år.
I samma tidning läser jag Johan Sievers krönika om villkoren för de mest utsatta i samhället. Bristen på bostäder utnyttjas ibland, både på ett olagligt och omoraliskt sätt, genom att en familj som fått en bostad betald av socialen hyr ut den i andra hand för att få in några kronor extra. Sievers konstaterar: ”Men i ett land där de rika blåser samhället på sju miljarder skattekronor per år är hyresfifflet kanske inte förvånande.”
Märkligt: Moderaterna förespråkar besparingar på 7 miljarder per år i stället för att kräva att skattesmitarna gör rätt för sig och förstärker statskassan med 7 miljarder per år.