I en stor del av världen förföljs kristna för sin tro, huvudsakligen i stater där fundamentalistiska former av islam har starkt inflytande. Ett aktuellt exempel är förföljelsen av kristna assyrier och armenier i Irak. För 20 år sedan fanns det cirka 1,5 miljoner kristna där, i dag återstår endast cirka en fjärdedel av dessa. Senaste månaderna har islamska rebellgruppen IS, Islamska Staten, erövrat en stor del av Irak och givit de kvarvarande kristna där följande ultimatum - konvertera till islam, betala en orimligt hög kristen extraskatt eller ”dö av svärd”. Följden har blivit en flyktingvåg av kristna från området.
En omfattande etnisk rensning på religiös grund sker mitt framför våra ögon i dag. Detta borde beröra och uppröra flera instanser i Sverige, bland annat politiska partier och olika religiösa samfund, men speciellt det största samfundet i vårt land, nämligen Svenska kyrkan som jag själv tillhör. När trosfränder förföljs vore det rimligt att vår kyrka reagerade starkt. Några reaktioner från denna kyrka märks dock inte. Inga manifestationer, uttalanden, demonstrationer, protestmöten, upprop eller påtryckningar tycks förekomma. Ingenting alls. Inga försök från vår kyrka att agera kraftfullt och uthålligt för att åtminstone försöka förhindra eller uppmärksamma den pågående och uppenbara utrotningen av kristendom i Irak.
Framstående företrädare för Svenska kyrkan, män och kvinnor, varför verkar ni vara likgiltiga för det som sker? Är biskopars och prästers ofta upprepade prat om ”allas lika värde” liktydigt med att kristna inte längre är värda att värna om framför till exempel islamiska fundamentalister? Vågar ni överhuvudtaget inte agera på grund av risken att bli beskyllda för ”islamofobi”? Stå upp för er tro, agera och säg er mening i denna fråga. Det vore klädsamt om höga företrädare för Svenska kyrkan nationellt eller åtminstone regionalt ville kommentera eller besvara synpunkterna och frågorna ovan. Vad säger biskopen i Linköping?