Kunskaper för att styra skola, äldreomsorg och sjukvård, finns oftast hos de som är närmast verksamheten, skriver tre ministrar på DN Debatt 6/2.
Regeringen ska utreda hur styrningen kan förbättras, säger civilministern: ”Vårt mål är att vi ska ha en kommunal struktur som säkerställer likvärdighet i välfärden, oavsett var man bor.”
Trots detta har man redan före utredningen förklarat, att antalet regioner ska minska!
Det för tanken till den pågående omorganisationen av polisen, som nu skakas av inre motsättningar.
I båda fallen saknas verklig kontakt, just med dem som är närmast verksamheterna. Exempelvis mellan sjukvårdspersonal eller områdespolis på ena sidan och beslutande organ på den andra. Ministrarna tar inte fasta på detta faktum, som under många år har belysts i mängder av reportage och insändare från personal och allmänhet. Där finns roten till visat missnöje, mångmiljardsvinn och oacceptabla resultat.
Demokratin behöver en kulturrevolution inom de politiska partierna. De är toppstyrda, står med ryggarna mot allmänheten och fungerar inte som en kanal för väljarinflytandet.
Så kan man tolka delar av Demokratiutredningens undersökningar, under Olle Wästbergs ordförandeskap. Beskrivningen stämmer väl in på, hur allt fler upplever polis, kommuner och regioner. Allmänheten och personalen närmast verksamheterna hålls på avstånd. Ofelbara makthavare pekar med hela handen och vill till varje pris förhindra insyn.
Den nya utredningen behöver faktaunderlag för sitt arbete. Det kan man få, om man genomför revisioner, som visar varför vissa beslut fått lyckade resultat och varför det gått galet med andra. Åtvidaberg, Linköping och vår region borde vara lämpliga som första studieobjekt, med miljögifter, tågtunnlar och misslyckade datorprogram.
Ingemar Haglund