Under måndagen den 3/8 kunde man i Linköping se en lastbil med tankeväckande bilder målade på bilen. Bakom bildarrangemanget ligger organisationen Människorätt för ofödda, MRO. Enligt organisationens talesman Mats Selander är bilderna till för att uppmärksamma abortfrågan i vårt land, vilket framgick av artikel i Corren den 4/8.
Är det då en fråga som skall uppmärksammas, eller skall avbrytandet av cirka 38 000 fosterliv om året, motsvarande befolkningen i en medelstor svensk stad, få fortgå i det tysta? Frågan om fri abort är en samhällsfråga, eftersom vi sedan 40 år tillbaka har en lagstiftning som tillåter fri abort.
Det borde vara samhällets plikt att hålla landets medborgare informerade om abortläget i landet. Men eftersom lagstiftningen av många bedöms som ett misslyckande väljer man att mörklägga den.
I lagstiftningens spår följer att många kvinnor oförskyllt lider efter en genomförd abort.
I vårt land är nu cirkeln sluten och vi är tillbaka på ruta ett. Under forntiden medgav dåvarande (endast muntliga) lagstiftning att mycket fattiga familjer fick sätta ut sina nyfödda barn till att dö. I dag är det fullt lagligt att avbryta det ofödda livet. I våra dagar talas det väldigt mycket om allas lika värde, men det gäller tydligen bara vuxna och inte de minsta och svagaste i samhället. Visst skall kvinnan ha rätt att bestämma över sin kropp, men skall fostret vara helt rättslöst?
En av våra unga riksdagskvinnor uttalade sig i tv och menade ”att det är varje kvinnas rätt att bestämma när hon vill föda barn”. Det är djupt beklagligt att vi har riksdagsledamöter som uttalar sig så cyniskt och omoget. Hur skall det tolkas av alla barnlösa par som inget heller vill än att få barn? Barn är en gåva som inte är alla förunnad. Abortlagstiftningen bör omedelbart förändras och göras skyddande.
Sigvard Henriksson