Sveriges landskap har en tydlig koppling till vattenflödets riktning. Åarna startar i högre områden, som i gamla tider var otillgängliga och bildade en barriär mellan olika trakter. Det skapade i sin tur förutsättningar för kulturella skillnader, såsom språkliga dialekter.
Länsindelningen följer inte naturen på samma sätt. Redan för flera hundra år sedan insåg man värdet av kontakter över landskapsgränserna. Den länsindelning som gällt sedan dess speglar hur man då såg behov av att resa mellan relativt närbelägna platser i olika delar av landet för köp och försäljning, myndighetsutövning med mera.
När vi nu står inför uppgiften att skapa en bra indelning i storregioner bör vi inte vara låsta vid hur länsgränserna en gång utformats. Behovet av kontinuitet i faktauppgifter över tiden behöver inte vara ett allvarligt hinder eftersom basfakta oftast ligger på kommunnivå. Om man behåller kommungränserna borde den nya regionindelningen inte medföra några statistiska problem.
För den del av Sverige där Östergötland ligger finns det starka band med södra delen av Södermanland och norra delen av Småland. För norra Södermanland är sambanden inom Mälardalen viktiga och för södra delen av Småland (och södra Halland) är kontakterna mot Skåne angelägna. Kommuner som kan vara intresserade av starkare koppling till Östergötland är bland andra Nyköping, Katrineholm, Flen, Tranås, Vimmerby och Västervik.
Jag tycker att detta synsätt bör beaktas i den fortsatta debatten.
Hans Skogsfors
Motala