Det smärtar att ens barn ska må dåligt i förskolan och längta hem. Jag förstår att det är lätt att se lösningen i att föräldrar ska jobba deltid. Problemet här är att just genom att be föräldrar, som i de flesta fall blir mödrarna, att de ska gå ner till deltid försvårar. Vi alla måste förstå att det är ett strukturellt problem och att det är makthavarna vi behöver trycka på.
Tyvärr är det så att genom att kvinnor till största delen tar ut föräldraledigheten samt jobbar deltid så får det konsekvenser, inte bara för den enskilda mamman i form av mindre pension och sämre löneutveckling, utan även kollektivt. Ibland behöver vi alla tänka lite längre och mer solidariskt.
För att få bukt på ”tidsfattigdomen” bör vi alla kämpa för sex timmars arbetsdag. Vi bör även jobba för individualiserad föräldraförsäkring för att kollektivt hjälpa männen in på ett område som de gärna vill in på men kvinnorna ofta hindrar dem ifrån, det vill säga ett mer jämställt föräldraskap. Detta i sin tur påverkar till ett jämställt arbetsliv, vilket är viktigt för att män och kvinnor ska betraktas som lika fullgod arbetskraft, med lön därefter.
Barnen ska inte behöva lida av samhällets strukturella problem, inte nu och inte när de själva blivit föräldrar, och därför bör vi alla genom våra demokratiska rättigheter trycka på uppåt i stället för att sparka på de föräldrar som kämpar på.