Nu har barn och unga gått ut från klassrummet, lämnar innerummets miljö för friheten utanför.
Vi ser dem överallt i parker och grönområden och i Linköpings smyckas parkerna av barn och unga som skrattar, leker och lär om livet. Att trivas och skratta tillsammans är viktigt för vår hälsa och ett hållbart samhälle.
Tanken slår mig när jag går genom Trädgårdsföreningen – varför ser det inte alltid ut så här?
Varför är inte lärare ute mera med sina barn för att lära?
Förskolans pedagoger är förebilder då det gäller lärandet utomhus, men ju äldre barnen blir, desto mera sällan lämnas klassrummet är min erfarenhet. Leken och skrattet i lärandet är viktigt. Det ska kännas kul att lära de naturorienterande ämnena, matematiken och tekniken ska kännas i hela kroppen och skapa kill i magen. Självklart ska alla ämnen killa i magen men jag nämner dessa för att jag själv undervisar i de ämnena vid Linköpings naturskola.
Vi vet mycket om lärande, hur man lär och i Lgr 11 påpekas det att lärandet ska ske både ute och inne.
När vi lämnar innerummet och våra roller i klassrummet händer saker med oss. Vi alla barn som vuxna intar en annan roll, samarbete blir mera konkret, entreprenörsådran fylls på, relationerna både mellan barnen och mellan lärare och barn stärks. En lärare som ibland lämnar klassrummet ser flera möjligheter och når också flera elever. Vikten av att träffa olika vuxna i lärandet är också en rikedom.
När jag började min lärarutbildning sa en av de ansvariga att skolan är som ett fängelse, vi har skolplikt i Sverige och alla ska vara där. Det var inte allvarligt menat men det ligger mycket det och jag har ofta tänkt på de orden genom min lärarkarriär.
Släpp fångarna loss, det är vår.