”Döda ting och ting med liv äro alla substantiv” fick vi lära oss i folkskolan. På museer ser man många dylika ting som berättar för oss om gamla tiders kultur. I Östergötlands länsmuseum ägdes och förvarades en gammal orgel, Lillkyrkaorgeln, från 1943 till 2013, alltså i 70 år. I fjol kunde den restaureras och uppsättas i Vadstena slottskyrka där den kan ses och höras i all sin barockprakt. Verkligen ett exempel på ”ting med liv”!
I Linköpings stift inventeras nu det stora beståndet av historiska orglar. Den nämnda orgeln byggdes av organisten i Skeda, Carl Kindberg, 1736, men efter bara tio år byggdes stämmorna om till metallpipor av Jonas Wistenius från Vist.
Han hade en gesäll vid namn Pehr Schiörlin, som blev ännu större som orgelbyggare. Vem har inte hört talas om Gammalkilsorgeln till exempel?
Schiörlin avled 1815 under arbetet med orgeln i Rappestad. Det är 200 år sedan nästa år. Linköpingsborna kan minnas detta genom att uppkalla vägar och gator i Slaka, Skeda, Djurgården, Ullstämma, Harvestad och Sturefors med namn efter Wistenius, Kindberg eller Schiörlin.
Kanske vet andra mer om detta kulturminne – ett sätt att ta vara på kulturarvet. Skriv och tyck till!