Läste för några dagar sedan en krönika i Corren signerad Widar Andersson där han inte utesluter att valet i storstaden Stockholm kan avgöras av tiggares vara eller inte. Anledningen till hans hypotes är att fler och fler som sympatiserar med Moderaterna vill förbjuda tiggeri.
I ett välutvecklat land som Sverige måste jag börja fundera på vart vår syn på tillståndet i landet är på väg. Två frågor har helt dominerat våra samtal de senaste åren, invandrare och tiggare. Har vi glömt att helt andra samhällsfrågor påverkar oss både i vardagen och framtiden? Exempel på områden som vi borde engagera oss i både skriftligt och muntlig: skola, äldrevård, dagisplats, bostäder, pension etcetera. Varför har invandring och tiggeri blivit så dominerande i diskussioner mellan oss medborgare? En orsak är att de demokratiska politiska och fackliga organisationer efter 2010 års val inte tog striden med Sverigedemokraterna utan hoppades att de i likhet med Bert Karlssons och Ian Wachtmeisters parti Ny demokrati skulle gå sotdöden till mötes.
Detta misstag visade sig i valet 2014 då SD fördubblade röstetalet. Trots att både ekonomi och sysselsättning förbättras så hamnar fortfarande samtalen ofta om invandring och tiggeri. Framförallt demokratiska och fackliga organisationer måste ta ett mycket större ansvar att föra ut budskap om det som borde vara det viktiga för oss alla, både unga och gamla. Hoppa upp från stolarna och börja den utåtriktade kampen att ta över dagordningen.
Christer Larsson