Vart är Linköpings city på väg? Dels har vi politiker som tycker att city ska vara ett ”gullighetsprojekt” med öppna platser där människor kan mötas, dels vi butiksägare som med fasa ser city utarmas för att det är så pass besvärligt att komma till oss på grund av krångliga och dyra lösningar för parkering och tillgänglighet.
Att bilen har spelat ut sin roll centralt är ren rappakalja. Cykel och kollektivtrafik kommer inte att ersätta vårt behov av bil inom överskådlig tid. Vad som sker i stället är att externhandeln ökar.
Kära politiker, kan ni förklara för oss vad miljövinsten är med detta?
Vi är många små butiksägare som upplever att det har blivit mycket ödsligare i city mitt i veckan, men fortfarande hyfsat på lördagarna. Det finns ett antal skräckexempel på stadskärnor i Sverige där cityhandeln nästan totalt försvunnit och ersatts av kaféer, restauranger, frisörer, gym etcetera och ett fåtal stora varuhus där hyrorna är så kolossala att en vanlig liten privatägd butik aldrig skulle ha råd att vara där. Man ställer dessutom krav på öppet sju dagar i veckan.
Vårt city domineras i dag till nittio procent av stora kedjor som finns över hela landet, och där man till och med konkurrerar med sig själva genom dubbla butiker i city och på Tornby.
Att komma till en citykärna ska ge en ”oj, oj-känsla”, inte känslan att det här har vi hemma också.
Av många riktigt dåliga projekt de senaste åren är väl Farbror Melins torg det värsta. Den så kallade mötesplatsen har blivit en totalt död stenöken. En bra lösning vore att flytta turistinformationen dit. VA finns ju redan på plats och kranbil kan inte kosta så mycket, om man jämför med kostnaden för att anlägga denna hemska skapelse.
Med tanke på att Repslagaregatan är den väg de flesta gående tar från resecentrum in till city skulle läget vara förträffligt. Passar man dessutom på att göra den lite större än i dag så kan man få plats med mer info och souvenirer.
Tänk om, innan det är för sent, annars riskerar vi att nästa generations Linköpingsbor inte har ett levande city att komma till och handla, utan bara har ett enda stort kafé eller uteservering där du kan få håret fixat medan du sitter på träningscykeln.
Stefan Skomakare