Med all respekt för Kalle Engdahls frustration över vildsvinsskador (Corren 5/11) vill jag som jägare komma med min syn på saken. Han tycker att jägarna borde stå för skadorna men vill samtidigt inte lägga ner tid och energi på administrativa åtgärder.
I vårt jaktlag har vi lagt åtelplatserna i skogen för att locka grisarna från vallar och bebyggelse, där vi sitter kvällar och nätter och försöker hitta vilka tider grisarna kommer fram, för lagen tillåter oss inte att sätta upp åtelkameror. Vi får enligt lag heller inte använda rörlig belysning vid åtlarna. Vi rör oss också nattetid på vallar och åkrar där vi efter ansökan hos länsstyrelsen fått tillåtelse att använda rörlig belysning vid skyddsjakt.
Om man tar jägarna i gemen vilka har då ork och energi att jaga på nätterna och leva ett vanligt liv på dagarna? Den som förordar att sätta upp godkända fällor bör nog gå in på nätet och läsa föreskrifterna vad som gäller.
Vad jag vill säga är att under alla år som grisarna har haft tid att etablera sig har inte direkt lagen varit till vår fördel. De små lättnader i lagrummet som skett har tagit alldeles för lång tid.
Utan alla som vill att vildsvinsstammen ska minskas bör i stället vända sig till länsstyrelsen, Naturvårdsverket och politiker att de aktivt jobbar för jägarnas möjligheter att använda alla möjligheter som står till buds.