I ett par insändare har Linköpings universitets logotyp diskuterats. På dörren till det hus (Origo) som rektorn med flera ledningspersoner dagligen passerar står det sedan många år: ”Linköpings universitet – en resa mot bättre vetande”. Hmm, vad innebär det att göra något mot bättre vetande?
Att en nervöst varumärkesbyggande och marknadskramande universitetsledning ska visa någon insikt och känslighet för språkligheter och symboler är således knappast att vänta. Det är i stället ”se-bra-ut-aktiviteter” som får företräde, exempelvis ny logotyp eller ”medarbetarundersökningar” vars existens endast berikar undersökningsföretaget.
Kritik mot den nya logotypen får därvid ses som en missräkning för ledningen som i samband med lanseringen särskilt tackade de vars insatser lett fram till resultatet. Logotypen ska dock inte ses mer än som ett symtom på en underliggande rationalitet.
Universitetet berömmer sig om att vara nytänkande och originellt – det som nu diskuterats pekar på motsatsen – en spekulativ ”följa-John-mentalitet” där man kapitulerat för ”marknaden” och alltmer släpper på traditionella kärnvärden för akademin.
Kanske skulle Linköpings universitet våga vara verkligt originellt genom att seriöst satsa på den första uppgiften – undervisning och särskilt de studentgrupper som behöver mest stöd, men som i dag får minst. En undervisnings- och handledningsgaranti om säg tio timmar i veckan? Jag vet varifrån pengarna kan tas …
Universitetslärare – för bättre vetande!