Kommentar till "Gåtan väntar på lösning", Johnny Ludvigsson, 17/12
Jag håller med om att det är märkligt att så få människor vill stödja forskning om diabetes. Visst kan många med diabetes ha ett långt och spännande liv. Ibland för spännande: Det kan ju gå fel på många sätt, men man försöker att inte tänka på möjliga framtida komplikationer. Vid varje besök på sjukhuset väntar vi med spänning på provresultat som kan ge ett hopp om att kanske slippa amputationer och förlorad syn i framtiden.
Varje natt när jag kollar min sons blodsocker lyssnar jag med spänning efter hans andetag, ett tecken att han inte dött i sömnen av för lågt blodsocker. Vid varje måltid och aktivitet kollar vi med spänning hur blodsockret ligger. För högt eller för lågt, pest eller kolera?
Och så det praktiska: Räcker insulinet hela skoldagen eller måste man byta nu? Har vi packat ner blodsockermätare och tillräckligt med insulin och druvsocker?
Man vill leva livet och därför lägger vi ner oändligt mycket tid och energi på vår sons diabetes (inte minst han själv).
Tyvärr är inte de flesta människor medvetna om vad typ 1 diabetes innebär. Det måste vi ändra på. Diabetesforskning behöver pengar!
Jana Björn
mamma