Svar på "Bättre att göra något än inget", 24/8.
Mitt inlägg om att djurrättsaktivisternas blockering av djurtransporterna orsakade ökat lidande för djuren bemöttes av Ebba Nilsson med en fråga till mig: Vad hade jag önskat att någon skulle göra för mig i den situationen?
Hon anser att det var viktigt att någon gjorde något för djuren, även om det bara var att blockera ingången till slakteriet. Och undrar om jag inte skulle ha varit tacksam om någon gjort en sådan insats för mig.
Mitt svar är att eftersom aktionen ändå inte skulle hjälpa mig, så ville jag mycket hellre få lite konkret hjälp så jag skulle slippa plågas så mycket.
Djuren i djurtransporten har känslor som vi, men det går inte att förklara för dem att de främmande (och kanske skrämmande) människor de ser är välmenande djurrättsaktivister. Djuren hoppas få komma ut ur bilen snart. Om ett abstrakt begrepp som döden vet de inget.
Det går att avliva djur på ett skonsamt sätt. Enligt svensk lag ska djuren bedövas innan andra åtgärder görs. Det viktiga, som jag ser det, är att ordna så att vägen från gården till bedövningen blir så skonsam som möjligt.
Om man är emot all avlivning av djur/användning av djurprodukter så har man rätt att tala för sin sak och försöka ändra opinionen. Men detta måste kunna ske med fredliga medel och inte innebära att man skadar andra. Särskilt illa är det om man orsakar obehag och lidande för just de djur man säger sig vilja hjälpa.