Debatten om cykelledsvisionen lever vidare. Thure Svensson gav en värdefull historisk bakgrund till kolonierna Emmalund och Ådala-Bergalids framväxt (Ordet fritt 20/5). Alla cyklister har genom tillkomsten av cykelleden på Stångåns norra sida blivit bättre tillgodosedda. Denna led förespråkades i muntliga och skriftliga yttranden från kolonierna. I Correns rapportering nämndes inte koloniernas kulturellt grundade inställning i frågan, inte ens i en bisats. Där framstår kolonisternas argument och oro för en led genom koloniområden som en självisk inställning mot en önskvärd samhällsutveckling och mera som ett försök att stänga ute besökare.
Men vad som bör framhållas är:
- att flertalet kolonister hör till de "mera grånade" och ej längre besitter ungdomlig hälsa och rörlighet
- att den friskvård och trygghet som koloniarbete skänker, gör att bristande hälsa som till exempel synproblem, dålig hörsel och sviktande balans ej får full genomslagskraft.
- att den lugna miljön gör det möjligt att på ett strävsamt, om än långsamt, sätt håll kropp och själ igång.
En kolonist är ofta också cyklist, dock mindre fartglad än en cyklist med både "kroppsliga och mekaniska växlar".
Men vi känner ingen ovilja mot en cykelled i ett "störningsfritt område". Vi menar att en cykelled som genomfart i ett störningskänsligt område utgör ett otillbörligt risktagande. Detta skulle drabba något hälsosvaga kolonister, ofta omgivna av lekande småbarn, likaväl som cyklister ofta på väg till och från arbetet.
Sådan miljö utgör en oroshärd, som ger en känsla av otrygghet.
Dessa kulturbetingade sakargument bör vägas mot stängda grindar, själviskhet, fientlig inställning mot samhällsutvecklingen etcetera.
Före detta kolonist Erik Rosenqvist