De omfattande arkeologiska undersökningarna i Skänninge under många år har ju gett häpnadsväckande resultat.
Inte kunde man till exempel ha gissat att biskopen i Linköping av allt att döma haft ett påkostat residens på samma ställe där sedan dominikanerklostret började byggas 1237.
Helt överraskande var också konstaterandet att det legat en tidigkristen kyrkogård och kyrka på platsen.
Biskopen var dock tydligen så generös att han upplät sin pampiga gårdsanläggning till dominikanerna och flyttade i stället ut på den lilla moränkullen på Dyhagen, där han lät uppföra en monumental tegelkastal i flera våningar, troligen omgiven av ett flertal andra anläggningar och alltsammans kringflutet av Skenaåns vatten.
Inte nog med detta. Mitt i stan, i hörnet av Linköpingsgatan och Krokgatan, fann man ju i samband med grävandet av fjärrvärmeledningar att det på denna plats legat en pampig stenbyggnad i flera våningar, troligen en av konungen omhuldad så kallad Bosgård. Till detta kommer förstås också S:ta Ingrids kloster och den ovanligt stora Allhelgonakyrkan jämte lite senare den av tyska köpmän omhuldade Vårfrukyrkan, Helgeandshuset och spetälskesjukhuset.
Att staden dessutom tydligen varit omgiven av en försvarsvall av stora dimensioner och att det kan ha funnits åtminstone ytterligare en förmodad försvarsanläggning, ”Fukkaborg”, omtalad av biskop Eric Benzelius på 1700-talet, liksom en omfattande palatsliknande byggnad vid Nunnestigen, gör att Skänninge i forna tider måste ha varit mycket imponerande och betydelsefull.
Alla dessa nyvunna kunskaper borde förstås i ordets bättre betydelse exploateras när det gäller stadens marknadsföring, annars blir snart de epokgörande undersökningarna bara en flyktig parentes. Med de digitala möjligheter som nu står till buds borde det vara möjligt att utan alltför stora kostnader, till exempel på platsen för Biskopsholmen, där man har god utsikt över stora delar av staden, under turistsäsongen sätta upp flyttbara interaktiva tavlor där rekonstruktioner av de olika anläggningarna kunde visas. I den förträffliga boken ”Borgare, bröder och bönder”, finns goda exempel på sådant. Något liknande kunde förstås också ordnas på torget.
Naturligtvis borde något dylikt engagera Mjölby kommun, länsmuseet, turistorganisationen och länsstyrelsen, inte minst med tanke på de ekonomiska kostnaderna.
Kanske något för den nya driftiga chefen för Stadshotellet att hugga tag i?