Jag tycker att det Ă€r mycket missförstĂ„nd i skolan. Eleverna mĂ„r dĂ„ligt bara för att en lĂ€rare sĂ€ger till dem: âDu kan, om du vill.â
LÀrarna har fel uppfattning om eleverna. De tror sig veta allt om eleverna, att de Àr lata nÀr de inte jobbar pÄ lektionen och dÄ blir det okunskap, eftersom det inte stÀmmer med verkligheten som Àr att eleverna inte kan jobba. Att de inte kan jobba, kan ju bero pÄ:
1. Att lÀraren krÀver saker, som eleven inte kan göra.
2. Att lÀraren pÄverkar eleven kÀnslomÀssigt negativt.
3. Att lÀraren har gett fel uppgift.
4. Att lÀraren inte har nÄgot intresse för eleven.
5. Att lÀraren stressar upp eleverna, för att komma ifatt det eleven hÀnger efter med.
Det finns smĂ„ lösningar pĂ„ det hĂ€r, som kan göra stor skillnad. Det kan vara att lĂ€raren stannar upp och lyssnar pĂ„ eleven eller frĂ„gar vad eleven önskar att lĂ€ra sig. Om man frĂ„gar sĂ„dana frĂ„gor Ă€r det vĂ€ldigt bra, för dĂ„ kĂ€nner eleven sig sedd och tĂ€nker âNĂ€men, hon vill verkligen hjĂ€lpa mig och vill förstĂ„ vad jag kan och inte kan.â DĂ„ kan det göra att de kĂ€nner att de vill jobba mer, och dĂ„ gĂ„r det snabbare.
Om man ser att en elev inte kan jobba, till exempel sitter ihopsjunken eller med hĂ€nderna för ansiktet, frĂ„ga dĂ„: âĂr det nĂ„got som Ă€r svĂ„rt?â
Om eleven klarar det, sĂ„ belönar man dem genom att sĂ€ga: âYes, vad duktig du Ă€r, du kan det hĂ€r, vi ska se om jag kan tĂ€nka ut fler sĂ„dana liknande uppgifter som du kan klura ut.â
Jag vet att det verkligen Àr svÄrt att vara lÀrare, men om ni vill ha tips frÄn en elev som har en diagnos, sÄ har ni fÄtt det hÀr.