I min stilla enfald tänkte jag att regionrådet Göran Gunnarsson (C) är en företrädare för hela Region Östergötland. Men när Gunnarsson visar ”bovägga däräkt” när det gäller upprustning av Stångådalsbanan, så tvivlar jag. När det dessutom inte finns någon från Kinda representerad i trafiknämnden och majoriteten är från de större orterna i regionen, bekräftar det bara mitt tvivel.
Jag blir besviken när regionrådet inte behagar skriva någonting om önskad upprustning av Stångådals- och Tjustbanorna till regeringen. Kalmar län skriver att banan för deras del är viktigt för arbetspendling, de menar att Stångådalsbanan är mer prioriterad än Ostlänken.
Så pass viktig är Stångådalsbanan att Kalmar län bidrog med 80 miljoner till järnvägen norr om Bjärka-Säby. Det är smått pinsamt för oss men det visar hur högt de värderar banan upp till Linköping och är beredda att satsa.
Stångådalsbanan är en livlina för kommunerna utefter den och ett biflöde mot Stockholm. Jag ser fram mot en pendel från Kisa/Vimmerby till Linköping. På en åtgärdad bana är det möjligt att köra i cirka 140 kilometer i timmen. Det är resursslöseri att inte rusta upp den.
Västra Götalandsregionen har också insett värdet av de regionala banorna och lobbar i en skrivelse till regeringen om vikten av upprustning.
Vi har i dagarna fått veta att Socialdemokraterna tappat 8 procent av väljarna på landsbygden, att Landsbygdspartiet går framåt och att Annie Lööf vill rusta upp de regionala banorna. Landsbygden vaknar! Förhoppningsvis lyssnar regionrådet Gunnarsson på signalerna. Det är oerhört viktigt för landbygdens människor att få vara delaktiga i vårt gemensamma samhällsbygge.
Min önskan är också att landshövding Elisabeth Nilsson bjuder in Kalmar läns landshövding tillsammans med näringsliv och kommuner längs Stångådalsbanan för att prata strategi och utveckling, inspirerade av mötet mellan landshövdingarna i Sörmland, Östergötland och näringslivet nyligen.
Claes Brandén
Kinda