Kampen om miljön avgörs inte i riksdagen, än mindre av slumpen eller några okontrollerbara krafter. Det är vi alla som förstör eller släpper fram miljöförstöringen – det betyder inte att vi ska ha dåligt samvete, det betyder att var och en av oss också kan stoppa det oåterkalleliga!
Tyvärr finns det ju en massa konstruerade invändningar som är till just för samvetets skull. Om det finns två kategorier av människor så är det de som drar sitt strå till stacken och de som inte gör det eftersom man inte kan bygga en stack av ett strå.
Men man kan byta kategori också! En variant på argumentet är att även om alla svenskar bidrar spelar det ingen roll för världen. Av någon outgrundlig anledning utgår man från att bara just svenskar skulle göra det. Tänk på en försäljare som omöjligen kan försörja sig på vinsten han gör på just dig – ändå är hen väldigt mån om att just du ska köpa hens produkt! Bensinmotorer är ett särskilt försummat kapitel. Klimatet handlar om koldioxid, men kolväten särskilt från 2-taktsmotorer kan ha ännu mer dramatiska effekter. De bör och kan i de flesta fall ersättas av elmotorer.
Det är i butiken kampen om miljön avgörs – och det är du som avgör, när du tvekar mellan en bensindriven och en eldriven motorsåg eller grästrimmer. I många fall är det knappast något besvär alls att dra en sladd, i många fall en hel del besvär – men ska det få avgöra?
Klimatförnekarna är kanske ett gott tecken – de dyker upp när kampen håller på att lyckas. Den som fortsätter tveka kan döma efter lagen om värsta villfarelse: Vilket vore värst, att ”tro” på klimatkrisen och så är den påhittad eller att inte ”tro” på klimatkrisen och så blir det för sent?
Fredrik Flink