Svar på ”Flygvapenmuseet har blivit ett dagis”, sign Museibesökare, 17/12.
Det är staten via kulturdepartementet som står bakom Flygvapenmuseums uppdrag att bevara, förmedla och öka kunskapen om det svenska militärflygets historia. Instruktionen säger att verksamheten ska inriktas mot mångfald och jämställdhet och att särskilt barns och ungas behov ska tillgodoses. Det är därför viktigt att alla – barnfamiljer, pensionärer, studenter, medelålders – känner att Flygvapenmuseum är ett museum med ett innehåll som är relevant.
Innan Flygvapenmuseum byggdes ut och innehållet utformades för att visa på fler perspektiv än tidigare var den årliga besökssiffran omkring 50 000. Det stora flertalet var personer med stor kunskap om flygplan och militärhistoria. Sedan återinvigningen 2010 lockas omkring 120 000 personer till museet varje år.
Den största vinsten är dock inte de ökade besökssifforna utan att variationen bland besökarna är så mycket större när det gäller ålder, kön och förkunskaper. Det är fler som väljer att ta del av det kulturarv som militärflygets historia utgör.
Under de senaste åren har utbudet gentemot skolan utvecklats enormt, med lärprogram kopplade till försvars-, konflikt- och teknikfrågor.
Teknik som används eller har använts i militärflyget kan besökarna själva prova på i science centret Flyglabbet, alltså den plats som insändarskribenten beskriver som ”busa med leksakerna på andra våningen”.
Visningar av Flygvapenmuseums utställningar genomförs åtskilliga gånger per vecka och många grupper väljer att avsluta med middag i den mycket speciella miljön. De flesta middagar äger rum på kvällen när museet är stängt för övriga besökare. Vid dukning för större sällskap flyttas en luftvärnskanon och ett flygplan tillfälligt, men är oftast tillbaka på sina ordinarie platser när museet öppnar dagen därpå.
Att utställda flygplan inte på något sätt far illa är en förutsättning för all verksamhet på Flygvapen museum och väktare är alltid på plats när besökare finns i lokalerna. Ett problem som dock återkommer är – precis som insändarskribenten påtalar – de besökare som i sin iver inte respekterar avspärrningar och upplysningar om att det inte är tillåtet att röra föremålen. Bristen på respekt för detta återfinns tyvärr hos alla typer av besökare, oberoende av ålder och specialintresse för det svenska militärflygets historia.
Elisabeth Lagvik
chef Publika enheten
Flygvapenmuseum