Jag har arbetat som förskollärare i 38 år och har sett en positiv utveckling med en satsning på kompetensutveckling och forskning som visar betydelsen av förskolan för barns lärande och utveckling. Det har varit roligt och utvecklande att arbeta.
De senaste åren har det skett en förändring med svårigheter att rekrytera utbildad personal och stor brist på vikarier. Det finns förskolor som inte kan öppna eftersom det inte finns någon utbildad personal. Planer finns på att stoppa in dessa barn på befintliga förskolor med befintlig personal, vilket gör att det blir ännu fler barn i grupperna.
Hur rimmar det med att Linköpings kommun har fått 42 miljoner för att kunna dela barngrupperna i mindre grupper? På min avdelning är det 16 barn mellan 1 och 3 år och tre pedagoger. Barnens tillsynstider är mellan 6 och 18 och det är endast 9–14 som vi är all personal.
Små barn behöver ha en vuxen nära och en famn att krypa upp i. Det har vi inte alltid tid med idag. Vi har många både praktiska och administrativa uppgifter som tar tid från barngruppsarbetet. Förskollärare har också ansvar för att dokumentera barns lärande och utveckling och att verksamheten utvärderas.
Om vi ska få några förskollärare till vår kommun och behålla de vi har måste det göras något. Det behövs åtgärder som: färre barn i grupperna, tid för planering och reflektion, personal som gör uppgifter som inte har med barnarbetet att göra, kompetensutveckling och lönehöjningar.
Ge oss möjlighet att kunna utföra vårt uppdrag! Jag har verktyget, ”penseln”, men bara en skvätt målarfärg. Det är ett svek mot barnen och det är de som blir lidande!
Förskollärare